Katten och grodan (barnsaga)
Det var en gång, en katt som hette Mjau och en groda som hette Pelle. Mjau och Pelle hade känt varandra länge. Och nu ska jag berätta hur de lärde känna varandra. För deras historia är väldigt speciell.
På en måndag, skulle Mjau gå ut på morgonen. Hon hade just slickat sig på tassen. När husse ropade på henne. Signalen att det var dags att gå ut. Hon traskade till dörren och gick ut, det var ännu bara morgon men det var ganska varmt redan.
Mjau gick nerför trapporna, ner till gruset och nerför backen till stora vägen. Där följde hon gräsmattan tills hon var framme på ängen. Hennes jakt på möss hade börjat. Hon var ivrig som vanligt och sprang till diket. Där hon vanligtvis fångade möss. Hon spanade efter ljud och prassel. Var i jaktposition, just då hörde hon ett prassel. Hon lyssnade noga, började se skymten av något. Hon gick till anfall. Men hann just i sista minuten stoppa det. För det var ingen mus. Det var en groda.
Pelle hade just varit i diket, och tog en paus i det höga gräset. När han hörde något. Ljudet kom närmare. En stor katt kom emot honom rusande. Han blev rädd och tänkte att nu är hans sista dag kommen. Men just då stannade katten framför honom. Han såg in i ett par stora gröna ögon.
- Hej, jag heter Mjau ursäkta om jag skrämde dig. Jag trodde du var en mus, sade Mjau åt grodan. Hon såg att hon hade skrämt rejält den lilla grodan.
- Nej nej lilla vän, det gör inget, sade grodan till svar.
- Förresten jag heter Pelle.
- Jag brukar alltid jaga här, sa Mjau och slickade sin tass.
- Och jag brukar alltid simma här, svarade Pelle.
- Men då har vi något gemensamt, svarade Mjau och Pelle samtidigt.
De tyckte att det var så roligt att de började skratta. Mjau tyckte att det var så roligt när hon trodde att Pelle var en mus. Mjau funderade en stund och sade sedan.
- Vet du vad? Nu är vi bästa vänner. - Ja förstås, svarade Pelle - För alltid, svarade de i kör.
På en måndag, skulle Mjau gå ut på morgonen. Hon hade just slickat sig på tassen. När husse ropade på henne. Signalen att det var dags att gå ut. Hon traskade till dörren och gick ut, det var ännu bara morgon men det var ganska varmt redan.
Mjau gick nerför trapporna, ner till gruset och nerför backen till stora vägen. Där följde hon gräsmattan tills hon var framme på ängen. Hennes jakt på möss hade börjat. Hon var ivrig som vanligt och sprang till diket. Där hon vanligtvis fångade möss. Hon spanade efter ljud och prassel. Var i jaktposition, just då hörde hon ett prassel. Hon lyssnade noga, började se skymten av något. Hon gick till anfall. Men hann just i sista minuten stoppa det. För det var ingen mus. Det var en groda.
Pelle hade just varit i diket, och tog en paus i det höga gräset. När han hörde något. Ljudet kom närmare. En stor katt kom emot honom rusande. Han blev rädd och tänkte att nu är hans sista dag kommen. Men just då stannade katten framför honom. Han såg in i ett par stora gröna ögon.
- Hej, jag heter Mjau ursäkta om jag skrämde dig. Jag trodde du var en mus, sade Mjau åt grodan. Hon såg att hon hade skrämt rejält den lilla grodan.
- Nej nej lilla vän, det gör inget, sade grodan till svar.
- Förresten jag heter Pelle.
- Jag brukar alltid jaga här, sa Mjau och slickade sin tass.
- Och jag brukar alltid simma här, svarade Pelle.
- Men då har vi något gemensamt, svarade Mjau och Pelle samtidigt.
De tyckte att det var så roligt att de började skratta. Mjau tyckte att det var så roligt när hon trodde att Pelle var en mus. Mjau funderade en stund och sade sedan.
- Vet du vad? Nu är vi bästa vänner. - Ja förstås, svarade Pelle - För alltid, svarade de i kör.
Lekparken
När jag var på väg hem från jobbet. Tog buss 52 in mot Broberg. Och skulle åka den vanliga vägen hem. Den som jag alltid tar. Varje dag då jag jobbar. Denna dag var jag otroligt trött. Hade känt mig hängig hela dagen. Inte var det bättre heller med den stora beställningen som skulle vara klar före helgen. Idag var det onsdag. Tiden började vara knapp och chefen började bli irriterad. Det här var viktigt vi fick inte sumpa denna chans nu, hade han sagt på morgonmötet.
Jag väntade på buss 52. Tittade på klockan, den närmade sig snart halv 5 då bussen skulle komma. Tittade ut mot trafiken. Alla hade bråttom hem från jobbet. Två barn cyklade förbi. Klockan blev halv 5, men ingen buss dök upp. Jag tittade upp mot skylten och den visade att bussen skulle vara här nu. Jag tänkte att den bara är lite försenad. Jag fortsatte att vänta. Men efter 15 minuter hade ingen buss dukit upp. Och mitt tålamod hade försvunnit. Jag bestämde mig att gå till en annan busshållplats och ta en annan buss.
Började gå mot den stora vägen. Hörde trafikkaoset på avstånd. Det kom närmare. Traskade i 15 minuter. Innan jag började närma mig busshållplatsen. Höger om mig var nu en lekpark. Jag hörde fnittrande, skratt, gråt av barn. Såg barnen springa omrking med sina röda,gula,blåa rockar. Mössorna lyste i höstkvällen. En mamma som sprang efter sin lilla 2 åring. Hörde glädje av barnen som lekte. Önskade mig tillbaka när jag var liten. Men nu var jag gammal, ensam, hade tråkiga gråa,svarta kläder på mig. Ville vara ett barn igen, färgglad och lekfull. Full av liv.
Fortsatte gå och var snart framme vid busshållsplatsen. Väl där kollade jag nästa buss mot Broberg den skulle komma om 3 min. Strax var den där och jag hoppade på bussen. Äntligen kom jag hem.
Jag väntade på buss 52. Tittade på klockan, den närmade sig snart halv 5 då bussen skulle komma. Tittade ut mot trafiken. Alla hade bråttom hem från jobbet. Två barn cyklade förbi. Klockan blev halv 5, men ingen buss dök upp. Jag tittade upp mot skylten och den visade att bussen skulle vara här nu. Jag tänkte att den bara är lite försenad. Jag fortsatte att vänta. Men efter 15 minuter hade ingen buss dukit upp. Och mitt tålamod hade försvunnit. Jag bestämde mig att gå till en annan busshållplats och ta en annan buss.
Började gå mot den stora vägen. Hörde trafikkaoset på avstånd. Det kom närmare. Traskade i 15 minuter. Innan jag började närma mig busshållplatsen. Höger om mig var nu en lekpark. Jag hörde fnittrande, skratt, gråt av barn. Såg barnen springa omrking med sina röda,gula,blåa rockar. Mössorna lyste i höstkvällen. En mamma som sprang efter sin lilla 2 åring. Hörde glädje av barnen som lekte. Önskade mig tillbaka när jag var liten. Men nu var jag gammal, ensam, hade tråkiga gråa,svarta kläder på mig. Ville vara ett barn igen, färgglad och lekfull. Full av liv.
Fortsatte gå och var snart framme vid busshållsplatsen. Väl där kollade jag nästa buss mot Broberg den skulle komma om 3 min. Strax var den där och jag hoppade på bussen. Äntligen kom jag hem.
NATTEN
Jag vaknade plötsligt. Hörde något dunkande ljud utifrån. Jag frös, kände en ilning i hela kroppen. Drog snabbt på mig täcket. Och försökte somna om. Lättare sagt än gjort. Låg jag i min säng. Stirrade in på väggen. Funderade hur den såg ut på dagtid. Vit tapet med några fläckar här och där. Jag trivdes med det där enkla. Jag behövde inget mer. Men just nu var det bara svart. Efter jag hade vridit och vänt mig. Såg på klockan hela tiden. Men kunde inte sova bestämde jag mig att stiga upp. Golvet var iskallt med mina bara fötter. Jag huttrade, och satte på lampan. Och gick och söka ett par sockor. Valde ett par svarta och satte på den. Klädde sen på mina kläder. Och en tjock tröja. Min plan var att gå ut.
När jag väl var ute. Kunde jag känna en sval bris mot kinden. Det var kallt ute och svart. Var säkert inte ens 2 grader ute gissade jag. Jag genade genom gräsmattan, som var täckt av frost. Jag hörde ljudet när jag gick, av frosten på gräset. När jag kommit lite längre såg jag ljusen av lyktorna ute på vägen. De lyste i natten. Det enda som jag såg något med. Det var helt tyst. Ingen var ute. Klockan var cirka halv 3. Alla sov i sina varma hus. Och jag huttrade utomhus. Jag gick min vanliga runda. Runt åsen till parken och tillbaks. När jag rundat hörnet vid Gårdsvägen var jag nästan framme. Nu hade jag börjat frysa ordentligt. Och var trött, vilket var bra. Jag längtade nu efter min säng. Framme vid huset tog jag fram nyckeln, och gick in. Äntligen inne tänkte jag. Gick upp till mitt rum. Klädde av mina kläder. Lade mig i sängen och var nöjd. Jag somnade genast. |
|